A Nightmare on Elm Street - 2010 - Bättre än man kan tro!

A Nightmare on Elm Street

Regi: Samuel Bayer

2010

Horror

En brännskadad man med randig tröja, en handske med knivar och en hatt hemsöker några ungdomar i deras drömmar. Drömmarna blir verkligare och verkligare och om man skadas eller rent av dör i sina egna mardrömmar händer samma sak i verkligheten. Undan för undan dör ungdomarna, som inte har någon egentlig koppling mellan varandra, våldsamt i sömnen. De hittas uppsprättade av Freddy Kruegers knivbeklädda handske och ingen kan förklara varför. Ungdomarnas föräldrar har dock en del svar och det kommer snart fram var den otäcka mannen är för en, varför han hemsöker ungdomarna i drömmarna och vad han hämnas!

Jag tror att ovanstående handling är ganska onödig egentligen, läser man den här recensionen och vad jag har att säga om filmen, så vet man redan vad det är för en film. Det handlar nämligen om en nyinspelning av en klassisk skräckfilm från 1984. Få figurer i skräckfilmsvärlden är så ikoniserade som Fred Krueger och det är helt Robert Englunds förtjänst. Och faktum är att långt innan filmen ens hade blivit verklighet hade den ratats av en hel skräckfilmscommunity. Den sågade jäms med fotknölarna enbart av det faktum att Freddy inte spelades av Robert och att man inte kunde göra om en så klassisk film.

Jag ska väl inte sticka under stol med att jag hade mina egna tvivel men jag är numera så pass erfaren att jag vet att man inte ska ha förutfattade meningar. Allt kan vara över ens förväntningar och allt kan också vara under ens förväntningar. Att döma en film på förhand är bara dumt! Hur som helst så faller den här inom kategorin för filmer som faktiskt inte alls är lika dålig som alla som inte har sett den vill ha den till, faktiskt är den riktigt bra! Man ska givetvis inte jämföra med originalet från 1984 även om vissa jämförelser naturligtvis är ofrånkomliga. Jag tror förvisso att själva styrkan i filmen är att man har varierat lite från originalet och flirtar lite här och där också.

Den har alltså en större styrka som nytolkning av berättelsen än som fristående film enligt min uppfattning. Det är naturligtvis ett svaghetstecken att man måste ha en viss förkunskap för att kunna tillgodogöra sig filmen på bästa sätt, liksom det är när man behöver vara bekant med en litterär förlaga för bästa resultat, men jag tycker att det funkar hur bra som helst. Det är en helt annan typ av film än vad originalfilmerna är, eller åtminstone kom att bli. Det finns inte mycket invävd humor, även om man anspelar på någon oneliner då och då.

Den nya Freddy, som spelas av Jackie Earle Haley (kanske mest känd från Watchmen), är riktigt bra i mina ögon. Sminkningen är annorlunda, men samtidigt mera realistisk. Det ser numera ut som brännskador och hela uppenbarelsen är ganska gruvlig faktiskt. Det finns en hel del överraskningseffekter i filmen och även om jag inte brukar fastna för sådana tycker jag att man har lyckats riktigt bra här. Det är snygga effekter och även om man ser någon datoranimerad effekt här och där som kanske inte håller absolut yttersta klass är det inget som märks i helheten. Man har helt enkelt lyckats bra med dödsscenerna och de flirtar som finns till originalfilmerna, för det handlar inte bara om att göra om den första filmen egentligen, är genomtänkta.

Något som jag gillar med det här, som jag inte nödvändigtvis varit så förtjust i när det gäller nya tolkningar av andra filmer (till exempel Halloween) är att man får lite mer kött på benen angående bakgrund och så vidare. Freddy är inte bara en boogeyman och en mördare utan man får lite mer motivation bakom karaktären också. Karaktärerna runt omkring kanske inte är högintressanta men det finns heller inget som utmärker sig åt något negativt håll.

På det hela taget var det här alltså en klart positiv bekantskap som jag önskar att alla skräckfilmsfans kunde se med ett öppet sinne, för om det är något som förstör filmen så är det att man har bestämt sig redan före, vad man kommer att tycka efter! Hur som helst har filmen gett mig ett dilemma, jag vet inte längre om jag vågar se om originalet, för den här är så pass bra att jag blir orolig för att mina nostalgiska minnen kring originalet är just det – nostalgiska…