Recension: The Stepfather (2009)

Nu var det länge sen jag såg den ursprungliga trilogin, den med Terry O’Quinn i de två första filmerna. Det var faktiskt så länge sen att jag knappt ens har några vaga minnen därifrån. Jag ser det enbart som positivt då det naturligtvis innebär att jag inte färgas av någon nostalgi när det gäller denna nyinspelning. Styvfadern i den här spelas istället av Dylan Walsh och jag tycker han gör ett bra jobb! Själva grunden i berättelse är ganska skrämmande egentligen. Mannen som letar efter den perfekta familjen och när han inser att de andra familjemedlemmarna gör honom besviken, eller kommer hans mörka förflutna på spåren, dödas han dem kallblodigt. Psykopatin framställs på ett bra sätt i den här filmen där styvfadern verkligen tycks vara oerhört socialt kompetent, att manipulera sin omgivning tycks inte vara några som helst problem för honom. Tyvärr gör han väl lite för uppenbara misstag, för att han gör misstag i den roll han spelar för sin nya familj är uppenbart och ofrånkomligt. Det är synd att man har slarvat lite med detta under manusförfattandet och det är snudd på att underskatta tittaren. Sen är det väl också tyvärr så att filmen inte är lika spännande som den skulle vara om man inte hade någon som helst koll på vad det handlade om. 

6/10