Recension: Niceville - 2011



Niceville
Aka: The Help
Regi: Tate Taylor
2011
Drama

Under sextiotalet i Jackson: Mississippi skulle de färgade veta sin plats och inte sätta sig upp mot den rika och vita överklassen. Det fanns detaljerade rasåtskiljningslagar som inte gav utrymme för någon att ens driva frågan om lika rättigheter och jämställdhet. Mitt i allt detta lever Skeeter, en ung kvinna som drömmer om att bli författare. Hon gör det som ingen annan kunnat drömma om. I hemlighet intervjuar hon stadens svarta hushållerskor om deras syn på livet, om deras arbetssituation och om hur de behandlas av sina rika och vita arbetsgivare. Först är det ingen som vill, eller rättare sagt vågar, vara med i boken. Men efter att några modiga få visat vägen blir snart uppslutningen total. Namn och platser ändras för att skydda de inblandade men vissa detaljer är så utlämnande att de är svåra att inte identifiera. Kampen har börjat. Lika rätt, lika villkor!

Det här är precis en sådan film som jag brukar propagera för som väldigt viktig! Den behandlar ett ämne som ingen bör få blunda för. Mina tårar rann i strida strömmar mest hela tiden. Först av ilska, sedan av medlidande och slutningen av beundran för dem vars mod inspirerat den här berättelsen. För det här är mer än bara en film, det finns förstås en historia bakom som är oerhört viktig att känna till. Då menar jag inte på den detaljnivå som filmen berättar utan att de orättvisor filmen berättar om faktiskt existerat och att det heller inte var särskilt länge sedan. Lika människovärde är något som jag brinner oerhört starkt för!

Karaktärerna gestaltas helt perfekt även om jag initialt tyckte att det var en hel del överdramaturgi i filmen. Jag ändrade mig dock under resans gång och insåg att filmens stil och form var absolut nödvändig för att lyckas förmedla budskapet så perfekt! Det är den glättiga inställningen hos de vita som gör att genomslagskraften blir så stor. De som inte ens kan förstå att deras inställning kan upplevas nedvärderande för någon annan. Det finns fullständigt absurda situationer, som ett lagförslag om att de färgade hembiträdena måste ha en egen toalett. De kan ju föra smitta med sig…








Men även om jag verkligen inte vill förringa raskommentarerna så finns det mer att tillgå. Det är inte bara en film om raskamp utan om människovärde i stort. Den behandlar även ”white trash” och homosexualitet om än på ett mindre tydligt sätt. Det finns oerhört mycket sympati i filmen för alla som på något sätt inte är ”fina” nog och samtliga skådespelare är faktiskt helt och hållet magnifika! Det finns ingen som inte ger sitt yttersta och som helt enkelt inte ÄR sin roll. Det är ofta de små medlens skådespeleri och det är det som gäller när det fungerar allra bäst. Man behöver inte mer än en blick för att gestalta en hel känslostämning. Detta gäller även de små och mindre viktiga rollerna.

Det här är något så ovanligt som en perfekt film, nästintill i vartenda avseende!

Bilder: © DreamWorks II Distribution Co., LLC

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar