The Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn - 2011 - Enhörningens Hemlighet!

The Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn

Regi: Steven Spielberg

2011

Animerad/Action/Äventyr

På en loppmarknad kommer Tintin över en gammal fartygsmodell för ett billigt pris. Strax efteråt blir han erbjuden det dubbla av en främling för att sedan få säga vilket pris som helst av en annan främling. Tintin förstår att det är något speciellt med modellen och efter en del efterforskningar känner han till historien om skeppet Enhörningen och Sir Francis Haddock. När han hittar en gammal pergamentrulle i skeppets mast förstår han att det här kommer att bli ett äventyr han sent ska glömma och snart är han mitt inne en fejd som går generationer tillbaka.

Även om jag inte är ett ihärdigt fan av Tintin så läste jag ett antal av seriealbumen i min ungdom. Jag har väl också begagnat mig av de tecknade kortfilmerna (som i och för sig mest är seriealbumen med röster till) vid några tillfällen. Enhörningens Hemlighet, som den här filmen är en filmatisering av, var nog det första av albumen jag läste och jag minns faktiskt en hel del av det än idag. När jag ser filmen kan jag således förutsäga vissa händelser men mycket mer än så är det inte. Jag har inget djupare minne av historien och endast de ytligaste detaljerna har fastnat.

Jag kan inte säga att jag tycker animationerna är lyckande och inte misslyckande heller. Det hade på något sätt varigt roligare om man hade gjort en ”riktig” film av det hela. Dock är den spelad på vanligt sätt och inte hel-animerad. Man har kopplat på skådespelarna små givare, kopplat den till en dator och på så sätt fått fram själva agerandet. Inget ovanligt grepp idag tror jag men fortfarande inte något som används hejdlöst.

På det hela taget är det enligt min åsikt en ganska onödig film. Det har talats oerhört mycket om den men något speciellt är det väl inte egentligen. Det är en animerad actionfilm och inget mera. Det är klart att de klassiska elementen, Tintin själv, Kapten Haddock och Dubontarna är roliga att se med sina egenheter men det borde ha kunnat fungera ändå. Och eftersom en stor del av målgruppen trots allt har en relation till Tintin genom seriealbumen finns det kanske en nostalgisk poäng med det hela.

Det är inte fantastiskt på något sätt men givetvis inte ett misslyckande. Steven Spielberg och Peter Jackson är alldeles för rutinerade vid det här laget för att lämna något åt slumpen. Sedan ska vi också komma ihåg att de är uppbackade av en enorm marknadsföringsapparat som inte skyr några medel för att sprida order om filmen och kanske till och med att skapa en mytbildning omkring den.

Hur som helst, en kul film – onödig kanske, men lagom underhållande för stunden. Och faktum är att jag ser fram emot en uppföljning av historien, den som i albumen följer i Rackham den Rödes Skatt!