Kiss
of the Tarantula
Regi:
Chris Munger
1976
Horror
Susan (Suzanna Ling) är en ganska ensam ung dam och har inga egentliga
vänner. Det är kanske inte så konstigt eftersom hon klappar och kelar med
håriga spindlar och tycker de är de gulligaste varelserna i världen. Hennes
jämnåriga driver med henne och när de en dag bryter sig in i hennes hem (där
hennes pappa driver en begravningsfirma) för att stjäla en kista som ploj råkar
de också döda en av hennes älsklingar. En tid senare drabbas det lilla
samhället av några mystiska dödsfall och det finns anledning att misstänka att
Susan skickat sina spindlar för att hämnas mot alla oförrätter.
Det här är kanske inte den mest
kända och mest fasansfulla av alla spindelfilmer som finns men spindlarna är helt
äkta och håller en helt normal storlek. Har man som jag spindelfobi behövs det
heller inte mycket mer än att se åtta håriga ben på en tarantella klättra upp
för en människokropp innan det börjar krypa längs ryggraden. Den här filmen
innehåller ett antal såna scener. Dock kan sägas att om man inte lider av denna
arachnofobiska svaghet kan lätt tyckas tjatig.
Det finns emellertid lite
handling mellan dessa scener och det fokuseras kanske framförallt på faderns
bror (stadens sheriff) som tycks vara omåttligt intresserad av ett incestuöst
förhållande med sin niece (Susan). Han verkar vilja göra allt för att detta ska
bli verklighet och han skyddar henne från rättsliga utredningar till varje pris
medan han hoppas få betalt i natura. Nu låter det här som om filmen vore packad
med sleaze men så är absolut inte fallet, man kan ju som bekant berätta en sån
historia utan av visa någon överflödig hud och dessutom hade det väl tagit bort
allt för mycket av uppmärksamheten och fokusen på spindlarna.
Man skulle kanske kunna säga att
filmen är en hybrid av Brian De Palmas Carrie (1976) och Daniel Manns Willard
(1971) där Susan är den utstötta flickan och där råttorna istället bytts ut mot
spindlar. Men även om den här inte kommer upp i riktigt samma status, är för
mig spindlar långt värre än råttor, ormar eller fladdermöss och jag tror att
man bör ha lite medfödd fobi för dessa varelser för att kunna uppskatta filmen
till fullo.
En spindelfilm att räkna med om
man lider av fobi men kanske inte annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar