Recension: Dreams in a witch house - 2005



”Masters of Horror”
Dreams in a witch house
Regi: Stuart Gordon
2005
Horror

Walter Gilman (Ezra Godden) Söker och får en liten lägenhet i ett fallfärdigt trehundra år gammalt hus. Det är sjabbigt men det enda han har råd med under sina universitetsstudier. Han får snabbt kontakt med den unga kvinna (Chelah Horsdal) som bor vägg i vägg med sin son, när han hjälper henne att jaga ut en stor råtta från hennes lägenhet. Han påtalar också denna infektion för hyresvärden medan dennes nyfikne granne intresserat lyssnar med dörren på glänt. Vid ett senare samtal med denna granne får Walter reda på att råttan i själva verket är en grym häxas medhjälpare och att denne har människoansikte. Han avfärdar detta som rena fantasier från den excentriske grannen, men kort därefter uppenbarar sig råttan för honom i en dröm. Häxan kommer och tänker tvinga honom att utföra ett ohyggligt dåd – att döda grannens nyfödda son. Men allt är bara en dröm – eller är det?

Den här filmen bygger alltså på en berättelse H.P. Lovecraft, av många ansedd som den okrönte konungen bland skräckförfattare och vem skulle vara mer lämpad att filmatisera en sån historia än Stuart Gordon? Man kan väl säga att det är lite av hans specialitet att ta sig an berättelser av denna författare. Några av de mest kända är Castle Freak, Dagon och framförallt Re-Animator.

Hur står sig den här emot dem då? Jo, känslan finns där även om kanske själva historien känns lite krystad. Man måste också komma ihåg att budgeten är av helt annan storleksordningen när vi pratar TV-film. Detta innebär ju naturligtvis att man inte kan göra lika mycket rent effektmässigt och även att man inte har råd med hur många omtagningar och dylikt som helst. Nu menar jag inte att det nödvändigtvis skulle behövts, åtminstone inte skådespelarmässigt, men ibland kan man uppleva filmen som en kompromisslösning och det är kanske inte att föredra.

Det som är intressant i berättelsen, enligt mitt sätt att se det, är inte den ytliga handlingen om häxan och hennes försök att förmå Walter att döda barnet genom manipulation, utan kontrasten mellan mardröm och vaket tillstånd, mellan galenskap och förnuft. Filmen utforskar dessa tillstånd och befinner sig ofta i gränslandet mellan dem. Finns det verkligen en passage mellan vår och en angränsande dimension vid en speciell vinkelformation? Kan vi verkligen lita på att vi vet sanningen i alla lägen – även när ingen tror på ens upplevelser?

Helt klart en film för Stuart Gordon och/eller H.P. Lovecraft fans!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar