Recension: The Last Mimzy - 2006



The Last Mimzy
Regi: Robert Shaye
2006
Science Fiction/Fantasy

Syskonen Noah (Chris O’Neil) och Emma (Rhiannon Leigh Wryn) hittar ett mystiskt föremål när de badar vid familjens sommarställe. Föga anar de att innehållet i den märkliga lådan kommer att förändra deras liv för alltid, för vad kan väl några stenar, en tygkanin och en glasskiva ha för betydelse? Undan för undan märker dock både deras mamma (Joely Richardson) och pappa (Timothy Hutton), samt deras lärare (Rainn Wilson) hur barnen förändras, blir mer intelligenta och tycks besitta kunskaper som definitivt inget vanligt barn skulle göra. Vilken del i barnens plötsliga genialitet har den lilla tygkaninen som Emma snabbt döper till Mimzy?

Redan i inledningsscenerna, men kanske framförallt senare får man lite E.T. vibbar av filmen. Nu menar jag inte att den kvalitativt ligger i närheten av detta, enligt mig, största referensverket i sammanhanget, men feelingen finns där. Det är en ganska söt historia och även om den inte lockar fram lika strida strömmar av tårar som E.T. så fuktas i alla fall ögonvrån vid några tillfällen. Få saker är så bedårande som barns kärlek till sina gosedjur och det finns gott om känsloyttringar angående detta i filmen. Extra rörande är kanske motviljan att skiljas från dessa gosedjur och man förstår ganska tidigt varthän det barkar.

Låt vara att varken Chris O’Neil eller Rhiannon Leigh Wryn imponerar så där väldigt som barnskådespelare och att övriga skådisar agerar på gränsen mot överspeleri. Detta är dock något man kommer undan med då filmens egentliga målgrupp är barn och familjeunderhållningsfaktorn är förhållandevis hög. Skulle man få önska skulle jag dock gärna ha sett att man hade lagt till antingen lite mer matinékänsla, åtminstone i de mest spektakulära scenerna eller ett genomgående mörkare tema. Det sistnämnda skulle förstås innebära en markant höjning av åldersgränsen och det vore kanske inte särskilt bra heller!?

För designen på produktionen ser riktigt bra ut, specialeffekterna funkar alldeles utmärkt men det är kanske inte så konstigt. Filmens regissör – Robert Shayne har stor erfarenhet av att producera film och var bland annat inblandad i Sagan om Ringen trilogin som fick en hel värld att häpna! Han är dessutom en av grundarna till bolaget New Line Cinema som jag håller som ett av de absolut intressantaste i Hollywood. De brukar kunna snappa upp intressanta historier som passar just mig känns det som, oavsett om det handlar om brännskadade mördare i mardrömmarnas värld (A Nightmare on Elm Street) eller lekfullt fantasifulla filmer som den här.

Så placera hela familjen framför rutan, bjud gärna in grannungarna också och tag del av det här sprakande familjeäventyret i gemenskap. Framtiden knyts ihop med nutidsäventyret och även om historien innehåller en del moraliserande scener, som jag vanligtvis skulle ha spytt rejält med galla över, så gör det ingenting. Jag kommer på mig själv med att sitta och smånjuta av filmen och underhålls snarare av de typiska klichéer som filmen under stundom begagnar sig av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar