Pappa Kom Hem - 2010 - Dokumentär om Jack och Cornelis Vreeswijk

Pappa Kom Hem

Regi: Stein Elvestad

2010

Dokumentär

Jack Vreeswijk och Stefan Sundström ger sig ut på en resa i Cornelis Fotspår, från Stockholm till Tromsö. På vägen pratar de minnen och planerar den konsert som de ska ge när de väl kommer fram. De besöker platser och träffar folk som har med Cornelis att göra och Jack försöker lägga några pusselbitar på plats om sin far.

Är det här den första bekantskapen med Cornelis är det inte en särskilt lyckad dokumentär. Den belyser inte Cornelis artisteri eller person på ett sånt sätt som en vanlig dokumentär skulle göra. Istället fokuserar den på Jack och den koppling han har med sin pappa. Den ger oss pusselbitar, men den sätter inte ihop något egentligt informativt pussel såsom en konventionell dokumentär med intervjuer skulle göra. Jämför man till exempel med Tom Alandhs dokumentär: Cornelis från 1998 så är den oerhört mycket mer informativ än vad den här är. Dock ska man ha klart för sig att det inte är samma typ av frågor som man försöker att besvara, och det känns inte heller som att Pappa Kom Hem är ute efter att hylla artisten Cornelis, snarare är det rollen som familjefar eller den sociale Cornelis som behandlas, eller egentligen inte riktigt det heller, utan snarare förhållandet mellan Cornelis och Jack som far och son.

Mycket av filmen handlar som sagt om själva resan och Jack står nog mer i centrum än vad Cornelis gör. Som mittpunkt finns också Cornelis platta Mannen som älskade Träd, som tydligen är inspelad just på Tromsö, samtal med vännen Stefan Sundström som ju är med på resan. Vi får höra Cornelis låtar framförda av de båda resenärerna och originalinspelningar med upphovsmannen i bakgrunden. Man har lyckats ganska bra med att välja visor som passar till narrativet. Jack och Stefans versioner av låtarna är riktigt trevliga och som extramaterial finns inspelningen av ett par av dem i sin helhet.

Det ingår nämligen i filmen att de båda herrarna går till studion och spelar in. Stefan Sundström verkar lite rädd för att tolka Cornelis, men när Jack är med är det annorlunda menar han. Det blir väl tryggare på något sätt, när man har sonen, som borde ha ännu högre krav på sig att göra sin egen grej och inte imitera sin fars frasering, med sig.

Vi får också följa med på ett gammalt hotellrum där Cornelis tydligen en gång bott och sådana saker. Gyllene Freden avverkas naturligtvis, men överlag handlar det som sagt egentligen om Jacks minnen och hans förhållande till sin far. Och på samma sätt som utfärden, som nästan tar sig formen av en reseskildring, ger Jack små pusselbitar ger den också oss åskådare det. Det blir mer och mer uppenbart, liksom jag skrev inledningsvis, att det inte är någon särskilt bra första bekantskap med Cornelis Vreeswijk, men den som är ute efter att fördjupa sin kunskap kan helt klart hitta sina egna pusselbitar här.