Recension: Polisstyrka X7 - 2009




Polisstyrka X7
Aka: Newsmakers, Goryachie Novosti
Regi: Anders Banke
2009
Action/Thriller

Ett välplanerat rån eskalerar till blodiga eldstrider med polisen och då kan man fråga sig om det verkligen var så välplanerat? Kanske var det slumpen som gjorde att saker gick som de gick? Det som följer är en katt och råtta lek där media bevakar allt och när den ryska polisen utmålas som fega och dumma krävs det nya metoder för att ändra på deras image. Tillsammans med militären utvecklar man en idé som ska förändra allt. Man sätter helt enkelt kameror på hela specialstyrkan och planerar att göra en dokusåpa av alltihop, hur man stormar huset där banditerna håller en familj som gisslan och hur poliserna är riktigt bra poliser. Men frågan är hur mycket av materialet som är manipulerat och konstruerat för att ställa polisen i en bättre dager? Nu avgörs det inte längre med vapen utan i media…

Ska man se det här som enbart en actionfilm så är det fullt drag i ett antal minuter fram till filmen tar en lugnare vändning och blir ett gisslandrama. Det är svårt hur länge det pågår men det är i alla fall mycket bra genomfört! Och det säger heller inte lite när det kommer från mig som inte är särskilt förtjust i eldstrider egentligen. Här finns dock en närvaro och realism som gör det riktigt spännande och underhållande! Det är faktiskt en riktigt rå inledning på filmen!
                                
Men jag tycker inte att man ska se den som enbart en actionfilm eller thriller heller för den delen. Det finns flera nivåer av handling och metahistorier här. Jag gillar verkligen idén med en dokusåpa om polisens arbete. Inte för att det är något helt nytt, det är väl något som funnits ett bra tag och visas i andra delar av världen (läs USA) ett bra tag. Men det här är lite skillnad, inte bara för att det utspelar sig i ryssland och på ryska men det är onekligen en bidragande orsak. Jag vet inte riktigt när filmen utspelar sig men det måste i alla fall vara efter glasnost och det visar ett samhälle som håller på att gå överstyr med brottslighet som polisen inte rår på.

Ur detta kommer propagandan, som väl aldrig lämnat det ryska samhället, åtminstone inte enligt vår egen – västvärldens propaganda. Med andra ord kan man se det här som en politisk film ur många perspektiv. Man kan också se det som en film om hur allt måste visas på TV, hur mycket som egentligen är sant i dokusåporna och hur mycket som är vinklat för att ge så bra tittarsiffror som möjligt. Detta är naturligtvis självklarheter för de allra flesta men det är ändå kul att se hur man berättar historien.

Självklart kan man också välja att se filmen mer tvådimensionellt, som ett gisslandrama där möjligen någon form av Stockholmsyndromet avhandlas som bisak. Inte en förälskelse kanske men i alla fall en viss samhörighet med kidnapparna. Dessa kidnappare fungerar förresten också som avskräckande exempel för de barn som ingår i gisslan. De uppmanar själva dem att sköta sig så att de inte kommer att bli som kidnapparna. Det är lite kul och definitivt en gliring till samhället.

Jag gillar den här filmen men tycker inte att man får fullt utbyte av den om man inte tar tillvara på alla nivåer och tolkningsmöjligheter av den. Enda problemet som jag ser det är att det är lite svårt att hålla isär vem som är vem. Det är inte tillräckligt starka och genomarbetade karaktärer för det, med vissa undantag förstås. Men jag har å andra sidan inte sett Dai Si Gin som den här filmen är en nyinspelning av, det är kanske något man har försökt efterlikna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar