Det här är en filmserie eller snarare en serie miniserier
som visades på TV när det begav sig. Jag var tolv år när den här spelades in
och jag har ingen aning om hur gammal jag var när den visades. Jag minns dock
tydligt att jag såg den med stor förtjusning och kände väl såsom alla andra
lite sympati för Evald Larsson, gestaltad av Stefan Ljungkvist, den lite enfaldige men oerhört dedikerade
polismannen.
När man ser det här i dagens ljus slås man direkt av hur
oerhört mycket 80-tal det är. Klippen i slagsmålsscenerna är fruktansvärda och
det är under stundom hur löjeväckande som helst. Åtminstone i det första av den
fyra avsnitten som miniserien håller på. Dialogen är så tafflig att man emellanåt
har svårt för att ta den på allvar och karaktärerna är ibland så korkade att
det inte går att göra något annat än att gapskratta åt alltsammans.
Bland skådespelarna märks, förutom Stefan Ljungkvist, Per
Oscarsson samt en sjuhelsikes massa kända ansikten som det är lättare att
känna igen än att sätta ett namn på. Jag tror det är lättare att räkna upp de
man inte känner igen faktiskt. Många är mycket unga, som Lars-Erik Berenett till exempel. Det var med nöd och näppe jag
kände igen honom och hade det inte varit förresten så kanske jag inte hade
lyckats. Alla är verkligen inte bra, men det är frågan om man ska lasta dem för
det. Snarare är det en konsekvens av sniken TV-produktion än något annat.
Att kalla historien för en deckare eller thriller vore att
ta i. Det är visserligen ett kriminalfall men det är till formen mest relationsdrama
och det känns nästan som ett examensarbete av någon sort. Hade det inte varit
för nostalgivärdet hade jag förmodligen inte ens sett klart första avsnittet.
Men nu finns det trots allt ett sådant värde och det är dessutom mycket högt.
Jag ska inte säga att jag inte blev besviken för mina minnen från serien var
mycket lovande. Det var inte riktigt lika bra som jag hoppades… men nostalgin
är fantastisk!
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar