Seed
Regi:
Uwe Boll
2007
Horror
Max Seed ska avrättas, problemet är att den elektriska stol som han ska
avrättas i sedan länge är uttjänad och i stort behov av att bytas ut. Den levererar helt enkelt inte det som krävs för att avrättningen ska bli effektiv.
Begäran om detta avslås dock från högre ort och avrättningen måste genomföras.
Enligt lagen måste den som fortfarande lever efter tre försök dock friges
vilket gör att de inblandade, men fängelsedirektören i spetsen får kalla fötter
och istället dödförklarar Seed efter två försök och begraver honom levande…
De inledande scenerna i filmen är
något av det allra starkaste man kan skåda på film, nämligen genuina bilder av
djurplågeri, som enligt min uppfattning finns till för att belysa de grymheter
människan är kapabel till att utföra. Det är inget trevligt att titta på, men
har ändå en poäng för filmens fortsatta utveckling. Dessutom luras hjärnan
kanske att tro att det som följer också är mer verkligt än vad det egentligen
är. Helt klart är i alla fall att filmen har en ovanlig spänning som inte är
allt för vanlig att finna i filmer av den här typen.
Vilken typ av film det handlar om
är dock inte helt självklart. Till en början handlar det om sökande efter en
seriemördare, som mördar sina offer på ett bestialiskt och mycket sadistiskt
sätt – svälter ihjäl dem framför en kamera som fångar upp hela
händelseförloppet. Sedan blir det mer fråga om en regelrätt slasher där
mordsekvenserna faktiskt är ganska blodiga, ett par av dem är också riktigt
överraskande och spektakulära!
Det speciella med den här filmen
är kanske dess berättarteknik, som inte berättar historien rent linjärt utan
hoppar lite fram och tillbaka i handlingen a la Tarantino. Det finns väl både
för- och nackdelar med detta men jag anser att fördelarna här överskugga de
mindre positiva sidorna. Visst påverkar det förståelsen för vad som verkligen
händer negativt, och det tenderar att bli en smula rörigt, men å andra sidan är
det en spänningshöjare att inte riktigt veta vilket håll filmen ska vända åt
nästa gång.
Till skillnad från många av Uwe
Bolls andra filmer (som de flesta verkar sky som pesten) så är den här inte
baserad på något spel och det är kanske detta som gör att den tilltalar mig
betydligt mer än vad hans filmer brukar göra. Det är mindre action än vad man
är vad vid och, som jag tidigare nämnde, en bra spänning, vilket är precis vad
man är ute efter i en film som denna!
Rekommenderas helt klart både för
den som är ute efter en riktigt bra neo-slasher och för den som finner seriemördarfilmer
underhållande. Dessutom har den ett riktigt rått slut som man inte vill missa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar