Det här är absolut en oerhört onödig uppföljare till Silent Night, Deadly Night från 1984.
Det var egentligen meningen att den första filmen skulle klippas om men några
nya scener med Eric Freeman som mentalpatient. Efter att manusförfattarna
skrivit lite mer bakgrund till hur saker och ting blev som det blev, kom det
istället att bli en mer regelrätt uppföljare. Det ska dock sägas att mycket av
filmen består av flashbacks till den första filmen. Faktiskt så mycket att den
första halvan eller så består av detta. Skillnaden är att det berättas av
Ricky, bror till mördare från första filmen – Billy, och att det vävs ihop till
en ny twist.
Efter 39-40 minuter kan man säga att den nya filmen
börjar, lite barndomshistoria med Ricky och sedan mord. Han sitter hela tiden
och berättar om detta för en psykiatriker så det är fortfarande flashbacks vi
pratar om men det är i alla fall nya scener och inget återanvänt. Jag har i och
för sig inget emot de återanvända scenerna men det känns lite fantasilöst. Hur som helst följer handlingen en logisk utvecklig, Ricky ska hämnas på den som
han tycker bör ställas till svars och som egentligen ligger bakom det som har
hänt, i alla fall enligt Rickys sätt att se det.
Överlag en ganska trälig historia men riktigt dåliga
skådisar. Jag kan stå ut med det men dialogen är fanimej ännu värre och drar
emellanåt ned det till löjeväckande nivåer. Tydligen finns det ytterligare tre
uppföljare till denna. Hur det hänger ihop vet jag inte, men även om den här
var ganska kass känner jag en omåttlig lust att ta reda på det!
Det roligaste i filmen var att upptäcka att Abbedissan
som uppfostrat Ricky och hans bror Billy på barnhemmet numera bor på gatunumret
666.
3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar