16 Bästa Uppföljarna del 1

Utan inbördes ordning…



I Spit on your Grave 2 är en fantastiskt oväntad uppföljare som faktiskt piskar den första delen hart på fingrarna. Låt vara att det är en uppföljare till namn och inte så mycket till handling eftersom det, i princip, är samma handling om igen som vi redan har sett. Visserligen handlar det lite mer om fångenskap och tortyr än gruppvåldtäkt men visst finns det sexuella maktmedlet kvar i handlingen. Jag blev klart överraskad av denna!



Chuck Norris må vara en träig skådespelare men många av hans filmer har trots allt vait underhållande, åtminstone i hans tidigare karriär. Missing in Action 2 är en film som utspelar sig före den första filmen och har ett helt annat upplägg än vad man skulle räkna med om man bara hörde namnet. Även här är det frågan om fångenskap och tortyr fast på ett annat sätt än i I Spit on your Grave 2 förstås. Det är krigsfångenskap och den ständiga kampen för överlevnad som står på tapeten.



En film som verkligen inte är bra, men som trots allt piskar sin föregångare på fingrarna när det gäller underhållningsvärde är The Necro Files 2. Det är amatörmässigt och det är en hur puckad handling som helst, men det är kul! Uppskattas förstås inte av alla, men det gör inte föregångaren heller…



Wrath of the Titans är förstås uppföljaren till ny inspelningen av Clash of the Titans. Grekisk mytologi är bland det intressantaste som finns i myt-väg och även om denna inte alltid berättar den vinkling som är van vid från andra källor så gör inte dess föregångare det heller. Det är en snygg actionfilm och det får vi vara nöjda med. Det finns betydligt mer intetsägande filmer än det här. Denna är faktiskt riktigt bra!



Jag gillade visserligen den första filmen om Camp Crystal Lake. Men det är inte förrän i uppföljaren vi får följa den ikoniserade Jason Voorhees för första gången. Friday the 13th part2 är filmen föra den berömda hockeymasken är uppfunnen och jag får säga att det är riktigt bra utan den. Jag ska inte säga att jag inte gillar dess användande men så här i början är det mera skräckinjagande med en galning som döljer sitt ansikte bakom en tygpåse som han trätt över huvudet.



Hittills har det handlar mest, eller uteslutande egentligen, om den första uppföljaren till en film. Men det finns ju filmserier som består av fler filmer än så. Det är inte alltid så att det är den första uppföljaren, alltså del 2, som är den bästa. Ta till exempel. Den fjärde delen av Mission Impossible:Ghost Protocol. Som på något sätt är den enda i sviten som har något av originaltvseriens känsla. Det är kanske inte mycket men det finns där i alla fall. Det är också den enda av filmerna jag verkligen skulle kunna tänka mig att se om igen. Som det känns nu i alla fall.



Fjärde delen är också Star Treks mest komiska del – The Voyage Home, som fortsätter direkt där förra filmen slutade. Det är alltid ett djärvt grepp att inte bara göra ett nytt äventyr med samma personer. Dessutom fortsätter faktiskt även i filmseriens nästa del – TheFinal Frontier. Hur som helst är det humorn i denna del som gör att den står ut från alla de andra mer allvarsamma delarna i filmsviten. Det gör den helt klart minnesvärd!



Andra uppföljare tar sig helt andra vägar än föregångarna, inte genom att byta genre som i fallet med start rek, utan genom att betrakta sina föregångare som… filmer! Detta görs oerhört effektivt i The Human Centipede II (FullSequence) där huvudpersonen blir så fascinerad av den första filmen att han tar sig ann ett liknande projekt. Första filmen är alltså en film i filmen vilket innebär att den aldrig ägde rum i verkligheten. Verkligheten i filmens universum alltså. Det blir lite metafilm av det hela och det var det väl ingen som hade räknat med när The HumanCentipede (The First Sequence) chockerade publiken och gjorde den till en av årets mest omdebatterade filmer?


Fortsättning följer HÄR

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar