The Sinful Nuns of Saint Valentine - 1974 - nunsploitation

The Sinful Nuns of Saint Valentine

Regi: Sergio Grieco

1974

Drama

Lucita (Jenny Tamburi) är inlåst i ett kloster helt i enlighet med sin fars vilja. Bakgrunden är den att hon förälskat sig i Esteban (Paolo Malco), som tillhör ”fel” släkt – en släkt som länge legat i fejd med Lucitas. Esteban, i sin tur anklagas för att vara en kättare och jagas av kyrkans män. Han såras svårt och då han befinner sig när klostret under händelsen faller det sig naturligt för honom att ta sin tillflykt där. Han får hjälp av kyrkvaktmästaren att gömma sig men snart börjar intrigerna blossa upp på allvar. Lucita anklagas för mord på en av sina medsystrar och den ökända inkvisitorn Onorio (Corrado Gaipa) som vägrar lyssna på rim och reson fängslar henne i väntan på den slutgiltiga domen. Den verkliga skulden finns dock att finna hos abbedissan (Françoise Prévost) som driver klostret – detta syndens näste!

När man hör ordet nunsploitation tänker man genast på sleaze, nunnor som tar varje tillfälle i akt att stilla sina perverterade lustar. Åtminstone gör jag det. Men här är det egentligen inte frågan om särskilt mycket av den varan – ok, man får se ett par bröst några gånger men mycket mer än så är det faktiskt inte. Man hålls liksom på sträckbänken och om inte den förväntade nakenheten förekommer så åtminstone borde det åtminstone finnas rejäla sadistiska tendenser. Tyvärr måste jag säga att jag blev besviken även där trots att det förekommer en del riktigt grymma scener, de är dock inte särskilt visuella.

                                     

Men trots detta gillar jag handlingen. Det är intressant att ta del av den utrednings som faktiskt gör i och med att ett mord är begånget. Det är kanske inte jätteovanlig grundhandling, där de två älskande är beredda att offra allt för att skydda den andra, till och med sina egna liv. Det är kanske heller ingen högoddsare att abbedissan skulle vara fullständigt sexgalen och eftersom det är hon som bestämmer så är det endast hon som får njuta av männen.

Allt detta sker naturligtvis i hemlighet och inte ens när sanningen uppdagas gör det någon stor sak av det. Dock förekommer det ett straff som kollektivt delas ut till hela klostret. Just det är en riktigt bra scen enligt min bok och det som gjorde starkast intryck på mig.

Själva tonen i filmen kan man kanske också ha en åsikt om. Det finns en uppenbart komisk röd tråd genom hela filmen även om den inte är direkt framträdande, som jag nog skulle vilja jämföra med den satiriska känsla vi såg i Pier Paolo Pasolinis The Canterbury Tales, en slags drift med kristendomen helt enkelt. Jag vet inte om jag är riktigt förtjust i den men efterhand så tar den mindre och mindre plats och det fokuseras mer på allvarligheten i historien.

Inte den bästa filmen jag har sett i genren men helt ok för den som vill utforska djupare och dessutom en film som absolut bör finnas i referensramen!