Mullan i Grönköping – 2015 – dialogen är knivskarp


För ett tag sen, ganska länge sedan nu faktiskt, blev jag kontaktad angående den här filmen. Jag är aldrig omöjlig när det gäller att recensera film även om det inte är de senaste Hollywoodproduktionerna. Eller kanske just precis tvärtom, det finns en glädje i att skriva om sånt som är smalt och som inte alla andra redan har sett eller skrivit om. Huruvida denna finns recenserad på annan plats eller inte vet jag inte, men jag skulle tro att det är ganska sparsmakat med bevakning av den.

För er som inte känner till Grönköping är det kanske bäst att tillägga att det är en fiktiv plats symboliserande den svenska småstaden och samhället på ett högst ironiskt plan. Det finns även en veckotidning som ges ut månatligen…





Det är onekligen en högst ironisk betraktelse det här. Det är den främsta egenskap jag kan tillskriva den. Dialogen är knivskarp och synnerligen satirisk. Nästan varje mening är en käftsmäll mot sjukvården och politiken kring hur detta fungerar. Man slutar emellertid inte där utan lyckas även få in en känga om huruvida människans lika värde går att hitta inom religionen eller inte. Det ligger högst närvarande i tiden att debattera om muslimer i det svenska samhället till exempel.

Från början var det tydligen en manus för en pjäs och det märks att det är mycket fokus på dialog och repliker. Det är inte helt linjärt berättat och det brukar jag gilla, men inte i det här fallet. Det känns inte som att man riktigt besitter känslan av att ”bryta mot reglerna” som de stora regissörerna gör när de tar till sådana grepp. Att filmen är inspelad för en spottstyver och i samband med en studiecirkel blir genast pinsamt uppenbart. Enligt uppgift från regissören tog den bara 85 timmar att spela in. Huruvida redigering ingår i dessa timmar är osäkert men det är inget avancerat på detta plan. Det känns mest som att det är grovklipp.

Skådespeleriet pendlar från riktigt dåligt till råuselt. I några av fallen tror jag till och med att man läser innantill. Jag ser förstår inget manus i bild men jag är ändå tämligen säker på min sak. Det finns också pinsamt uppenbara lösskägg som dessutom ser ut att ha lossnat i några scener.






Men det finns ändå något jag gillar. Dialogen som jag redan nämnt är skarp! Och det finns en underhållningsfaktor som är tämligen hög trots det låga produktionsvärdet. Förhoppningsvis tar sig filmen inte säg själv på allt för stort allvar för då är det verklig katastrof. Lägger man ihop underhållningsvärde med teknisk kvalitet får man dock ett ganska lågt slutvärde. Jag är ledsen men jag måste låta det avspegla sig här. Pluspoäng för goda ambitioner.

3/10



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar