1408 - 2007 - Efter en berättelse av Stephen King



1408
Regi: Mikael Håfström
2007
Horror

Mike Enslin (John Cusack) skriver böcker om övernaturliga fenomen och hemsökelser. Under sina efterforskningar om hemsökta hotell och pensionat stöter han på en varning om att inte övernatta i rum 1408 på ett av New Yorks finare hotell. Detta fångar naturligtvis hans intresse då han tidigare haft mer erfarenhet av små lantliga hotell i sina utredningar. Dock visar det sig vara lättare sagt än gjort att tillbringa en natt i det beryktade runnet, då hotelledningen, mer eller mindre, förbjuder någon att övernatta i där. Med hjälp av en föga brukad lag, beger han sig dock till New York fast beslutad om att övernatta i det ökända rummet. Hotellchefen (Samuel L. Jackson) försätter att vara motsträvig men har till slut inget annat val, trots kraftfulla varningar, än att tillåta författarens övernattning. Mike blir snart varse att varningarna inte var överdrivna och att han befinner sig inuti ett ondskefullt rum. Ett rum som gör allt för att döda honom…

När jag första hörde talas om den här rullen förväntade jag mig nästan en intensifierad filmversion av miniserien The Lost Room, som kretsar kring ett hotellrum som är en slags portal mellan två dimensioner. När jag sedan började läsa på om filmen och upptäckte att den faktiskt handlar om en hemsökt hotellrum förändrades mina förväntningar något. Lägg till detta att, jag till min fasa, under den här tiden också upptäckte att den bygger på en novell av Stephen King. Jag hyser nämligen lite blandade känslor till den mannen, eller kanske framförallt hans verk. Nej, det är faktiskt inte riktigt sant det heller, snarare handlar det om filmatiseringarna av hans verk som, enligt mitt förmenande, oftast tenderar att bli ganska undermåliga filmer.

Nåja, att ha förutfattade meningar är inget ovanligt, det har alla. Det svåra är, och jag tycker mig i alla fall ha bemästrat konsten till viss del, att vara medveten om dem och möjligen vara kapabel att åsidosätta dem, för att kunna ge ett så adekvat omdöme som möjligt.

John Cusack är en mycket begåvad skådis som bär upp nästan hela filmen själv. Inte bara för att det nästan bara är han som är med i stora delar av filmen, utan även för att hans briljans skiner om honom. Det är de små medlens skådespeleri och ofta behövs det inte mer än en blick eller en kommentar för att man ska förstå precis vilken känsla han vill förmedla. Han är också ackompanjerad av Samuel L. Jackson, som även han gör ett mycket imponerande intryck. Han är visserligen mycket mer låst till vad han kan göra i och med karaktären han spelar, men han är karismatisk så få och det är en fröjd att se honom agera. Man önskar nästan att det fanns fler scener med honom.





Fast detta skulle å andra sidan säkerligen skada den spänning filmen bygger upp. Den är väldigt intensiv och ibland avlöser skrämseleffekterna varandra på löpande band. Jag skulle dock önska att man hållit filmen på den nivån hela vägen igenom och inte försökt att blanda in en massa metaforer från Mike Enslins liv som en slags förklaring till händelserna. Det känns som om man söker efter en anledning och Mike Enslins egna referenser till Dantes nedstigning genom helvetets nio kretsar tydliggör denna filosofi ytterliggare. Dessutom upplever jag att det är ett par twists för mycket som drar ned betyget och får filmen att förefalla aningen rörig. Dock ska sägas att Directors Cut versionen, i detta sammanhang, är betydligt bättre och även att slutet på filmen är helt annorlunda (och bättre) på denna version.

Själva grundidén, som planterar tvivel i åskådaren om det verkligen spökar eller om allt rör sig i huvudpersonens huvud, känns igen från tidigare Stephen King filmatiseringar. Mest påtagligt är väl detta i Stanley Kubrick version av The Shining. Detta hänger naturligtvis tätt samman med de syner, och de försök till händelsernas rationella förklaring som jag skrev om i stycket ovan. Mike Enslin ser efter att ha vistats i rummet en tid. Flashbacks på viktiga händelser, som alla bottnar i sorgen efter sin förlorade dotter. Blir han galen eller ej? – Avgör själva!

5/10


The Dunwich Horror - HP Lovecraft



En berättelse baserad på självaste HP Lovecrafts verk och det märks ganska tydligt. Det handlar väl inte så mycket om vidunder i klass med Cthulhu men om magiska ritualer som innefattar offer och blod. Dessutom finns Necronomicon med i berättelsen! Jag tycker att det är en charmig film från 70-talet där man får ungefär vad man kan räkna med och jag håller den faktiskt högre än många andra filmatiseringar av HP Lovecrafts verk. Sex är ständigt närvarande i berättelsen och jag kan tänka mig att detta fick publiken att sparka bakåt när filmen en gång var ny. Att bejaka kvinnas sexualitet på det sättet kunde man nog inte göra ostraffat. 

7/10 

Eaters



Zombiefilm från Italien är något som ofta lyser upp själen på varje sant skräckfilmsfan, åtminstone var det ofta sant for eller kanske snarare med filmerna som fans förr. Skräckfilmsfans älskar att blicka bakåt och en sådan här får man inte missa. Men är det bra då? Finns det några vibbar från förr i den? Nej, det gör det verkligen inte! Den är visserligen på italienska men det är också allt. Stilen påminner mer om nollbudget zombiefilm från USA under det sena 90- eller det tidiga 00-talet än klassiska hasande zombies från ett par årtionden tidigare. Och på tal om hasande zombies så känns det inte riktigt som man var helt på det klara med vad man ville göra. Det är ingen krypande skräck och faktiskt en hel del humor (som förstör), det är heller ingen actionzombierulle med tokspringande levande döda. Faktum är att jag inte riktigt vet vad det är, handlingen är väldigt otydlig och verkar fokusera mest på allt annat än det som borde vara intressant. Forskning om tillståndet som plötsligt drabbat planeten finns i alla fall med och faktisk en filosofi som jag inte har sett särskilt ofta förr. Ifrågasättandet om virusepidemin är något negativt eller inte. Är det frågan om evolution snarare än förfall? Men det är meningslösa karaktärer, usla skådespelare och totalt oinspirerad regi. Faktum är att jag vill ha tillbaka den tiden den här filmen stal från mig!

 2/10

Skyline - 2010 - Snygga effekter men...



Att enbart effekter inte gör en bra film får nu anses vara bevisat! För är det något den här filmen har så är det snygga effekter. Tyvärr verkar dessa existera på bekostnad av en hel del annat, såsom skådespelartalang, berättarteknik och spänning. Låt vara att det är spännande under några av actionscenerna men däremellan vill man helst bara stänga av eländet och göra något roligare – som att diska till exempel. Men effekterna är som sagt snygga och vyerna över staden, med sina många skyskrapor är verkligen magnifika! Och det är enbart detta som räddar filmen från en total undergång. Man har försökt att göra någon form av poäng med filmen, det märker man på slutet men det känns bara total meningslöst.

4/10

Sexy Pirates - Joe D'Amato!



Min fetisch för Joe D’Amatos filmer har nu tagit mig till 1999 och en piratfilm av klassiskt snitt. Under namnet David Hills regisserade han den här filmen i slutet av sin karriär och även om han vid det här laget hade ett hundratal porrfilmer i sitt renommé är det här inte en pornografisk film. Den innehåller visserligen ett par avklädda scener där de kvinnliga skådespelarna får möjlighet att förtrolla den manliga publiken med sina välsvarvade kroppar, men det är allt! Personligen finner jag inte den här vara den bästa filmen av D’Amato och skulle gärna sett att den innehöll lite mer sleaze faktiskt. Som det är nu känns det som en porrfilm fast utan porren… Historien är av klassiskt snitt och det märks att D’Amato klarar av att leverera en historia på ett gott hantverksmannamässigt sätt men det här är nog något som enbart torde intressera D’Amato komplettister.

4/10

Trailer: PRINSESSAN LILLIFEE 2

This just is - Necronos!


This arrived today! Will write about it shortly!