Recension: Lost in New York - 1989

Lost in New York

Regi: Jean Rollin

1989

Drama/Erotik/Skräck

Med hjälp av en mystisk statyett förflyttar sig två kvinnor och/eller unga fickor i tid och rum. De befinner sig plötsligt i New York och är fullständigt vilse, både från varandra och i den storstadsdjungel denna storstad innebär. Veklighet och fantasi blandas och vem kan egentligen äga vad som är vad? Åratal senare träffas de igen och ger sig iväg på en ny fantasifärd.

Vanligtvis är det oerhört svårt att skriva ned en kort och koncis handling på en Jean Rollin film. De pendlar vanligen mellan estetik och art-house med erotiska inslag mellan varven. Det behöver inte vara regelrätt sleaze eller pornografi för den sakens skull. Här är det till exempel bara en känsla som förmedlas såsom en slöja över hela produktionen. Det förekommer förvisso en del naket, som dessutom är ganska omotiverat, men det är så lite att man knappast tänker på det. Är man känslig för en naken kvinnokropp bör man dock vända bort ansiktet.

Men för att återgå till handlingen så är den här filmen inget undantag, snarare tvärtom! Det är i och för sig inga problem att hänga med i svängarna men det är en så pass abstrakt handling att det är svårt att sätta ord på den. Det är en vacker film, såsom oftast brukar vara fallet med Jean Rollin och jag tycker mig känna igen vissa strandmiljöer som förekommer i filmen. Det är väl visserligen inga unika platser på något sätt så har man sett någon annan film av Jean Rollin med liknande miljöer är det väl lätt att man drar paralleller kanske.

Ska man leta efter budskap i filmen finns det nog inga rätt och fel, det är en så pass fri berättelse att man kan tolka in ungefär vad som helst i den. Och det är heller inte poängen att filmen ska vara statisk i sitt budskap, det är först och främst en estetisk film som tilltalar på ett helt annat plan än linjär handling. Den är lite drygt en timme lång och det är faktiskt upplyftande att man har vågat göra den så pass kort. Det betyder att man inte måste dra ut på tiden med onödigheter utan kan koncentrera sig på konstnärligheten fullt ut!