Recension: [Rec 2]



Jag gillade verkligen den första filmen skarpt! Man hade lyckats att få inspelningarna riktigt verklighetstrogna och man hade fått illusionen komplett av varför man egentligen filmade från första början. Kort sagt skulle man kunna säga att det fanns ett motiv till själva formen av filmen – subjektivt via första person och en kamera, vad kameran filmer är det vi ser. Därför var mina förhoppningar stora när uppföljaren äntligen kom. Men det var inte utan tvivel jag tog mig an uppgiften och ganska snart besannades mina farhågor – Filmen levde inte upp till förväntningarna överhuvudtaget! Det var i stort sett samma upplägg och lyckligtvis får man reda på lite mer bakomliggande information, men motivationen till varför man filmade filmen genom en ensam kamera var som bortblåst. Räddningsteamet som kommer in i byggnaden är alla utrustade med kameror, vilket gör att det finns lite mer valmöjligheter att visa flera saker samtidigt, ur olika vinklar och där folk inte råkar vara just då. Man har också blandat in ytterligare en kamerautrustad grupp som förvillar och förstör illusionen. Överlag är det rörigt och väldigt ospännande, filmen är på tok för seg för sitt eget bästa och eftersom man inte förmår uppehålla spänningsmomenten faller det ganska hårt på den biten. 

5/10

Recension: Blood Feast 2 - 2003



Blood Feast 2
Regi: Herschell Gordon Lewis
2003
Horror/Komedi

Fuad Ramses sonson Fuad Ramses III kommer till den lilla staden då han ärvt sin farfars cateringfirma. Polisen misstänker genast att arvingen även han ska börja mörda och lemlästa stadens unga kvinnor och när Ishtars staty, som finns kvar på lagret, får honom besatt går polisens farhågor i uppfyllelse. Han blir galen och måste till varje pris finna de rätta råvarorna till sina kreationer, råvaror som endast återfinns i stadens unga kvinnor.

För nästan 40 år sedan gjorde H-G Lewis första delen till denna film. Nu är han tillbaka i full form och blodet skvätter rikligt även i denna moderna uppföljare. Handlingen är väl ungefär densamma som tidigare med det gör inte så mycket. Man vet vad man kommer att få och humorn är mycket mer påtaglig här än i den tidigare filmen. Skådisarna är inte riktigt lika usla och jag misstänker att den tog något längre tid än sin föregångare att spela in. Faktum är att de överspelande skådisarna är en stor del av humorn och att man inte ska ta denna film på allt för stort allvar blir tydligare och tydligare ju längre filmen fortgår, det man först tyckte vara dumhet är det som man sedan förstår är humorn.

Bland de stereotypiska karaktärerna återfinns bland annat den korkade polisen som inte skulle känna igen bevismaterial om de stod skrivna på näsan på honom. Där finns också den feta polischefen som äter i varenda scen genom hela filmen och slutligen den besatta mördaren som är så klumpig så hälften kunde vara nog. Vissa scener blir nästan bara för mycket, scener som innehåller lik som polisen helt enkelt inte ser utan bara kliver över, tjejkompisarna som inte märker att kompisen försvinner utan fortsätter partaja som vanligt etc. Mycket hög underhållning alltså.

För de som gillar John Waters ser vi honom i liten roll som präst framåt slutet.