Evil Dead Trap - 1988 - brutala scener med både tortyr och förnedring




Evil Dead Trap
Regi: Toshiharu Ikeda
1988
Horror

Nami, som jobbar som ankare på en TV-show får en dag ett mystiskt videoband tillskickat sig. Vad hon får se på bandet tycks vara äkta snuff, med en kvinna som blir brutalt mördad i en plågsam död. Vad värre är: hon känner igen sig själv på bandet och det att det är hon själv som håller på att bli styckad. Hon tar med sig TV-teamet ut för att spåra upp den plats som insinueras i bandet. Väl där träffar hon på en man som letar efter sin bror och som varnar dem att det är bästa är att åka därifrån så snabbt som möjligt. Varningarna ignoreras dock helt och snart befinner sig teamet i en levande mardröm där en efter en går en ohygglig död till mötes.

Trailern till den här filmen är faktiskt ohyggligt lockande och utlovar mycket brutala scener med både tortyr och förnedring. Tyvärr innehåller filmen inte lika mycket av dessa element som trailern får en att tro men den är faktiskt ganska bra ändå. De utstuderade våldscener som finns är hänsynslösa och skulle inte det vara nog finns det också en våldtäktsscen i filmen som egentligen inte fyller något syfte alls Men det är ju lite av stilen i den här typen av Japansk film, det ska finnas lite sleaze och naket med också!

Filmen är inte speciellt trovärdig, jag tror inte att någon skulle reagera på det viset som det framställs i filmen, men det är ju trots allt en film och söker man efter ultrarealism ska man vända sig någon annanstans. Nu menar jag inte att effekterna ser dåliga ut, för det gör det inte, utan att själva händelseförloppet känns aningen långsökt, men skådespelarna är riktigt bra, framförallt Miyuki Ono som spelar Nami och det gör att trovärdigheten som manuset drar ned ökar något.

Första halvan av filmen är den bästa, när man ännu inte vet vad som ligger bakom och stämningen kommer smygande. Tempot ligger helt enkelt på en lagom nivå. Andra halvan haltar lite mer, man har räknat ut ungefär hur det hänger ihop, något som inte visar sig vara alltför svårt och filmen tycks stanna upp något. Tempot kommer sedan tillbaka i det något bisarra slutet som kommer med en ganska dum förklaring (tycker jag).

Miljöerna är helt perfekta för den här typen av berättelse, en nedlagd fabrik, en öde skola eller ett övergivet sjukhus. Det är väl inte riktigt definitionsbart egentligen, men kalla väggar med långa gångar som nästan kan upplevas som en labyrint är ett lyckodrag. Detta gör att vissa grepp som används i filmen fungerar med stor framgång. Musiken som består mestadels av ett väldigt enkelt soundtrack, som stundtals låter som TV-spelsmusil från Nintendo, är också väldigt effektiv och bidrar till att höja upp filmen. Man lätt känner igen sig från de italienska giallos som gjordes på 70-talet.

Vill du se en annorlunda och blodig slasher rekommenderas denna!


Recension: Female Market - 1986



Female Market
Regi: Yasuaki Uegaki
1986
Thriller

Unga kvinnor rövas bort av en liga för att sedan säljas som sexslavar till rika och betydelsefulla män. Bland de senast infångade finns dock en kvinna som vägrar underkasta sig och uppviglar de andra till rymningsförsök. Ligan slår tillbaka hårt och skoningslöst mot rymmarna och det dröjer inte länge innan kvinnor trots allt är kuvande, nästan alla i alla fall.

Är man ovan vid filmer som tar upp ämnet fångenskap, sex och slaveri i alla möjliga kombinationer kommer den här filmen antagligen att upplevas som mycket stark! Den innehåller en del grovt förnedrande scener även om man aldrig går i på detaljnivå rent visuellt. Tur är väl det förresten, för japanerna har en förmåga att maskera ”farliga” saker med en dimma i bilden. Den här filmen innehåller endast sparsamt den typen av censur men det kan inte hjälpas av man stör sig ofantligt mycket på de få scener som finns där.

Handlingen är inte särskilt genomtänkt och relativt förutsägbar. Det gör att filmen måste förlita sig på sin chockerande effekt. Men som jag tidigare nämnde här ovan är bilderna inte filmade på detaljnivå, viket i sin tur innebär att man måste fånga en känsla med filmen, en känsla av hopplöshet och förnedring. Detta åstadkommer man genom bildspråket som är väldigt betraktande. Man känner sig delaktig i filmen även om man inte kan vara riktigt säker på om man sitter vid sidan av förövarna eller en av sexslavarna.

Skådespeleriet förstärker också den känslan av filmen. Kvinnornas rädsla under de tysta våldtäktsscenerna gestaltas mycket bra. Man kan väl i och för sig få intrycket av att de kunde kämpat emot lite mer men man måste komma ihåg att när hoppet inte längre finns där, finns det heller inte mycket kvar att kämpa för.

Överlag tycker jag att den här filmen kravlar sig upp till medel, men jag inser samtidigt att den hade varit bättre om man inte redan sett en massa andra liknande referensfilmer. Nackdelen med att hela tiden söka efter det grövsta och mest deprimerande/utmanande är ju att man hela tiden måste gå ytterliggare ett steg längre för att det ska får sin avsedda effekt.

Sevärd om man gillar genren men inget mästerverk!

Recension: Swamp Shark – 2011




Det är inte det att det här är en ovanlig dålig djurskräckis egentligen, den är bara ovanligt tråkig! Det händer inte särskilt mycket och det finns ingen direkt dynamik över den men annars tycker jag att själva historien om hajen som av misstag hamnar i träsket då ett smugglingsförsök av ovanliga djurarter misslyckas är helt ok. Jag kan heller inte gnälla allt för mycket på skådespelarna, de är inte fantastiska men i alla fall inte helt usla heller. Klart över snittet när det gäller den här typen av film skulle jag vilja säga.

Själva hajen är heller inte överdrivet uselt gjord. Det är lite CGI här och där men inget man inte kan stå ut med. Visst, handlingen är enormt stereotypisk men det hör inte direkt till ovanligheterna när det gäller djurskräckisar. Det är i princip samma historia som upprepar gång efter gång. Ett rovdjur som dödar urskiljningslöst och någon form av fest eller jubileum som ingen vill ställa in. Turisternas pengar behövs trots allt till den lilla bygden.

Men trots detta misslyckas alltså filmen med att vara underhållande och en sådan kalkon som Sand Sharks är i flera avseenden roligare att titta på. Jag vet inte om man har haft för höga ambitioner med den här filmen och att det i så fall tar sig själv på för stort allvar som är problemet? Lite pluspoäng blir det för Kristy Swanson och Robert Davi, men det är mest rutin som gäller verkar det som. Lite extra pengar i kassan klirar väl alltid skönt om man inte behöver anstränga sig för dem? Det är i alla fall vad man kan tro om Roberts Davis insats som sheriffen. Överlag är det dock en film som bara är av intresse för de allra mest inbitna fansen av genren!

4/10

Stort tack till Jörgen på Independant Flicks som donerade filmen!