Recension: La Petite Mort - 2009



La Petite Mort
Regi: Marcel Walz
2009
Horror

Några turister ska ta sig en öl men hamnar på helt fel ställe. De råkar gå in på en S&M klubb, men det är inte allt. Efter att ha hamnat i gräl med personalen befinner de sig i en mycket större knipa än vad de någonsin hade kunnat ana. Klubben driver nämligen en mycket lukrativ affärsverksamhet bakom kulisserna. De tillhandahåller nämligen offer för de som kan betala vad det kostar för att få tortera. Att sen personalen och Härskarinnan i synnerhet har rejält perversa böjelser underlättar inte heller för de otursdrabbade turisterna!

Den svenska distributören av den här rullen – Dark Entertainment, skryter med att det här är en film som får Hostel att blekna vid jämförelsen. När man hör sådana ord brukar åtminstone jag anta en skeptisk inställning. Försäljarsnack har man hört förr och det är i regel ganska lättgenomskådat också. Men jag håller faktiskt med, det här ÄR en film som får Hostel att blekna. Nu är ju visserligen Hostel en ganska kommersiell film som dessutom får anses hamna i mainstreamfåran, vilket förstås gör jämförelsen ganska orättvis. Det här är en film som troligen inte kommer att tilltala alla, inte för att alla tilltalas av Hostel heller men det har i alla fall en helt annan spridning. Det här är en ganska smal film som kräver en del av åskådaren. Detta även om jag inte tror att någon skräckfilmsfan skulle rygga tillbaka för att se den och jag skulle inte räkna den som en extremfilm.
                                            
Själva historien är dock mycket extrem egentligen. Dessutom påstås att filmen bygger på verkligen händelser, det gör att det får ytterligare en dimension i hemskhet tycker jag. Hur det verkligen ligger till med verklighetsförankringen har jag ingen aning om men det verkar trovärdigt och jag skulle inte bli förvånad om det finns människor sjuka nog för sådana här sadistiska böjelser. Jag säger sadistiska böjelser för våldet är i högsta grad sexuellt. Det är sadistiskt tortyr för sexuell upphetsnings skull och inget annat. Om man som åskådare tänder eller inte på det är ju en annan sak. Jag tror i alla fall inte att det är det som är meningen, tanken är snarare att skapa en revolterande känsla och det i sig är ju inget ovanligt.

Makeupeffekterna är gjorda av Olaf Ittenbach, som jag skulle vilja kalla för en av de skickligaste på det området idag. Det är riktigt realistiskt och man har inte gått i fällan att dra på för mycket heller, det blir ingen fånig splatterfilm av det hela utan en mardrömsfärd i sexuell upphetsning. Jag tycker också att skådespelarna, åtminstone i de större rollerna är över förväntan. Jag har väl lite förutfattade meningar men jag hade inte väntat mig en så välexekverad skådespelarensemble, och jag kan inte klaga på Marcel Walzs regi heller! Vid något enstaka tillfälle förekommer det lite väl övertydligt bildspråk men på det hela taget är det spännande och faktiskt lite ovisst hur det kommer att gå. Det är inte självklart vem som kommer att klara sig eller ens om någon gör det. Det enda som är klart är att förövarna kommer att komma undan med sitt sadistiska hantverk och att i morgon är en ny dag!