La Pianiste - 2001 - avancerade sadomasochistiska lekar



La Pianiste
Regi: Michael Haneke
2001
Drama

Erika Kohut (Isabelle Huppert) är en medelålders professor vid Wienkonservatoriet. Hon lever med sin kontrollerande och övervakande mor och de sover till och med i samma säng. Hennes strikta och disciplinerade vardag består i att ge privatlektioner i pianospelandets ädla konst till mer eller mindre begåvande elever, samt att leva efter de normer som hennes mamma satt upp som passande för en dam i hennes ställning. För att fly undan denna trista vardag tar Erika sin tillflykt till porrbiografer där hon kan få sina lidelser tillfredställda, åtminstone delvis. Allt förändras dock när Walter Klemmer (Benoît Magimel) kommer in i hennes liv. Det är en framfusig och självsäker yngling som förälskar sig i henne och som stöter ganska tydligt på henne. De inleder snart en relation där avancerade sadomasochistiska lekar står i centrum, har Walter gett sig in i något han inte klarar av att fullfölja?

Första halvtimmen eller så går åt enbart för att utveckla Erikas karaktär. Detta sker förvisso i ganska grova drag och vi får snällt ge oss till tåls för att få ut de innersta detaljerna. Detta fungerar mycket bra eftersom karaktären vid första anblicken kanske inte är så mångfacetterad som man senare kommer underfund med. Små detaljer avslöjas och pusslet läggs långsamt bi för bit tills man kommer fram till en helhetsbild. Det är vad man tror i alla fall, men faktum är att karaktären aldrig slutar att växa och man är aldrig helt säker på var man har Erika. Det verkar vara en kamp mellan hennes stela yttre och hennes mer lidelsefulla och perverterade böjelser.

Det är mycket intressant att ta del av den här kontrasten och Isabell Huppert gör en fantastisk insats när hon gestaltar förvandlingen från förtyckt lite mus som blommar ut i och med det sexuella uppvaknandet. Paradoxalt nog är hennes innersta drömmar att bli förnedrad och behandlad som om hon inte var värd någonting, något som påminner väldigt mycket om det liv hon lever till vardags.

Haneke visar också att han inte enbart duger till att bygga upp en karaktär långsamt utan även är mycket framgångsrik provokatör. Den sexuella sidan av Erika passar verkligen inte hop med hennes yttre och när hon går på porrbio läggs det in riktigt hårda pornografiska sekvenser för att liksom belysa hennes ensamhet eller böjelse för att bli dominerad. Jag kan tänka mig att mången pryd filmtittare satt i halsen just under dessa sekvenser om man inte i förväg vetat vilka tricks Haneke kan bjuda på när ha är på det humöret. Hur som helst finner jag det vara ett särdeles effektivt och mycket intressant grepp som jag önskar fler regissörer vågade prova. Det handlar inte om pornografin i sig utan snarare om att våga bryta mot de invanda mönster som vi vanligtvis matas med.

Men även om handlingen centrerar sig kring en enda person så är det inte den enda viktiga karaktären i filmen. Modern är förstås av stor betydelse och kanske till och med att anklaga för att den inlåsta person Erika gömmer under sitt tittar fram. Utan vidare kan man tolka det som ett tecken på förtryckets rekyl där Erika instinktivt intar en trotsig ställning mot det som förväntas av henne. Självklart är också den framfusiga ynglingen Walter som blir en den av kärleksäventyret av stort intresse. Jag tycker dock inte att Benoîts rollgestaltning är lika intressant som Isabelles men det är väl kanske inte så konstigt heller. Han har inte den typen av inre kamp att handskas med utan ska egentligen bara anpassa sig till Erika nycker och bestämma sig för om han får ut någonting av hennes sadomasochistiska lekar eller inte. Slutligen är det heller inte helt klart om hon får ut det hon förväntat sig heller, eller om det i själva verket är hon som tagit sig vatten överhuvudet. Slutet är minst sagt öppet för tolkningar!

Hur som helst är det en fantastisk film som förtjänar alla mina djupaste rekommendationer!