Nude for Satan - 1974 - Erotik för Satan...


Nude for Satan
Regi: Luigi Batzella
1974
Horror/Erotik

Efter en trafikolycka tar Dr. Benson med sig Susan till närmsta hus. Det är förtsås inte vilket hus som helst utan att lyxigt gods med allt man kan önska sig. Men de får lite mera än vad de begär av situationen. Dr. Benson stiftar nämligen bekantskap med en mystisk kvinna som ser exakt ut som den skadade Susan. Den är bara det att kvinnan kallar sig för Evelyn och honom för Peter. Det dröjer heller inte länge förrän Susan har liknande syner. Ingår man en pakt man med Honom är man fast för evigt…

Njutafilms utgåva av den här filmen innehåller XXX-versionen vilket, enligt mig, inte behöver vara någon fördel. Är det bara inklippta hardcorescener, som ibland till och med kan vara med uppenbart andra skådespelare, ger det inte så mycket. Närbilder på könsdelar tillför ingenting tycker jag. Men i den här filmen är det inte så. De sexscener som förekommer ser ut att tillhöra filmen och känns således inte inklippta för att piffa till filmen. Det här förstås mycket nakna kvinnokroppar, det är fellatio och det är lesbisk sex. Det senare känns mestadels fejkat även om det vid något tillfälle förekommer att en tunga vidrör ett könsorgan.
                                  
Men trots detta blir det inte en ursäkt för att visa pornografi. Det sex som finns existerar av en anledning även om denna förstås är ganska tunn. Det handlar nämligen om människans innersta och mörka sida och den som varje man och kvinna kanske helst skulle vilja förneka existerade. Till detta har man lagt en story som involverar Djävulen och det är väl en alldeles lysande koppling till synden? Och det finns ett par scener som kan räknas som sadistiska och det stämmer ju väl överrens med Djävulen också, åtminstone enligt min förebild.

Så värst spännande är inte filmen, man räknar snabbt ut hur det ligger till med både det ena och det andra. Man kan väl säga att det här är en av de filmerna där formen är viktigare än innehållet, för det ser faktiskt ganska snyggt ut. Karaktärerna är genomarbetade och kostymerna granna. Jag har förstås inget emot de nakna kvinnokropparna heller, som tidsenligt pryds av varsin rejäl buske!

I stort sett alltså inget unikt eftersom likande handlingar säkerligen gjorts hundratals gånger både före och efter den här. Men på något sätt finns det ändå en charm i denna som jag gillar, eller så är det bara en ursäkt för att få se lite kvinnlig fägring…


American Battleship – 2012 - Plagiat från dårhuset!




Alla som har sett storslagna Battleship (2012) förstår genast att det här är en film designad att rida lite på vågen av den. Här handlar det verkligen inte om någon påkostad högbudgetfilm, snarare tvärtom. Ökända The Asylum ligger bakom och man kan vänta sig en hel del plagiatism! Självklart är det mer kända Battleship som får släppa till mest av sin handling men det dröjer heller inte särskilt länge förrän man hittar rena dialogstölder från Star Trek. Inte nog med att man refererar till ett fartyg vid namn USS Enterprise (vilket i sig kanske inte är konstigt) man diskuterar också den maskningsanordning som gör fiendeskeppet osynligt med nästan exakt samma dialog som man gjorde när man upptäckte det samma i ett Star Trek avsnitt från 60-talet! Och inte nog med det, snart skämtar man om Klingons också!




Skådespelarna är faktiskt oväntat bra. Det finns inte så mycket att klaga på när det gäller dem. Visserligen har de enormt tvådimensionella karaktärer att jobba med men de klarar att leverera trovärdiga repliker. Jag hade snarare förväntat mig en katastrof! Och katastrofen kommer, det är bara att vänta tills man ska till att visa utomjordingarna som visar sig vara fienden. Eller katastrof kanske är att ta i, det är inte snyggt i alla fall! Några miljöer är taffligt gjorda och det finns några tydliga miniatyrsekvenser men annars är det som sagt över förväntan. Det är egentligen ingen dålig film, bara fruktansvärt tråkig och utan så värst mycket innehåll. Manuset är den västa fienden, men så går det när man återanvänder och utnyttjar det andra har gjort först!

4/10

Recension: Stash House – 2012




Om jag överdriver en smula skulle jag vilja säga att det här är den första filmen med Dolph Lundgren som jag har sett sedan The Punisher (1989) och Dark Angel (1990). Det är förstås inte sant eftersom han har medverkat i ett stort antal filmer sedan dess, The Expendables inte minst!

Men det är ingen skådespelare jag söker efter, han må vara svensk men bra har han sällan varit i de filmer jag har sett honom i. Enbart patriotism räcker inte till från min sida. Ändå fylls jag av ett visst välbehag när jag ser honom göra entré i filmen. Jag hade ingen aning om att han var med och blev glatt överraskad över att få se vår svenska hjälte i en dussinfilm än en gång.







Det är bara det att Stash House inte är en dussinfilm, den är bra mycket bättre än vad man skulle kunna tro om man läser handlingen. Det verkar simpelt och visst, handlingen är kanske inte så avancerad men man har ändå lyckats göra filmen tämligen spännande! Som vanligt lyckas man dock inte hålla spänningen uppe hela vägen och framåt slutet börjar det falla isär. Våldsamheterna håller dock i sig och några av filmens mest kallblodiga handlingar inträffar i filmens andra halva.

Överlag är det klart en underhållande film. Den kommer säkert inte att gå till filmhistorien på något sätt men under de dryga 90 minuter som den pågår är det en underhållande actionfilm.

5/10