Recension: SON OF KONG - 1933



Son of Kong
Regi: Ernest B. Schoedsack
1933
Äventyr

Efter att jätteapan Kong förstört stora delar av New York är Carl Denham, som fångade den jättelika apan, snarare eftersökt för att betala för skadorna än för berömmelsen att ha tagit den jättelika varelsen till civilisationen. I ett sista försök att undgå att bli totalt bankrutt slår han sig ihop med kaptenen på fartygen han senast hade affärer med. Tillsammans vill de åka så långt som möjligt från de stora städerna eftersom de räknar med att det bara är en tidsfråga innan de förlorar allt de verkligen äger och har. Som det är nu är det nära, men inte riktigt sanning än. De tänker sig att åka till hamnar dit de allra största skeppen inte går och syssla med handel. En kväll träffar de på kapten Englehorn, som en gång i tiden sålde kartan till Skull Island (där man fann King Kong). Han pratar om att det också lär finnas en skatt på ön… Snart är kursten åter satt mot den mystiska ön och skatten. Besättningen begår myteri och lämnar dem där. Till sin stora förvåning dyker snart en udda varelse upp. Något som inte kan vara något än en son till den jättelika Kong. Denham har dåligt samvete över vad som hände och bestämmer sig för att hjälpa den ”lilla” krabaten loss ur kvicksand. Detta är just vad som behövs för att skaffa sig en trogen vän. Kongs son hjälper nu villigt till i sökandet efter skatten och skyddar dem mot allehanda andra djur som dyker upp!

Jag vet inte om vi ska kalla det här för uppföljare till King Kong eller inte. Det är ju onekligen en film som utspelar sig efter den och är beroende av den för att överhuvudtaget kunna existera. Men de skiljer sig också markant åt stilmässigt! King Kong var mycket mera allvarsam och hade ett episkt sätt att berätta historien på, den var på något sätt banbrytande i sina stopmotionanimationer. Inte för att den var först men det var helt klart en av de första riktigt stora filmerna som verkligen byggde på tekniken för att överhuvudtaget kunna fungera! Här är åter Willis O’Brien inblandad och det ser bra ut, på många sätt bättre än i omtalade King Kong. Men tyvärr är inte snygga stopmotionanimationer allt. Historien är tramsig och det finns inget av den spänning som gjorde King Kong fantastisk. Det här är helt enkelt bara ett sätt att försöka tjäna pengar på konceptet.

King Kongs son känns överdrivet mänsklig i sina rörelser och i sitt sätt att slåss med de andra djuren. Det är mer uppenbart att det handlar om animeringar när man inte gör det på rätt sätt. Som äventyrsfilm och som underhållning för stunden fungerar det absolut men det är ingen film som når de högsta höjderna. Hur väl den står sig mot andra kongsploitationrullar vågar jag inte uttala mig om eftersom jag anser att min kunskap på området inte är stor nog för att göra bedömningen.












Det finns lite andra tekniker här. Allt sker inte i bakgrunden på samma sätt som i King Kong. Man har vänt lite på det vid ett par tillfällen och satt animationerna i förgrunden och skådespelarna bak istället. Det ger åtminstone lite variation! Jag vet inte om det är på grund av eller tack vare den billiga historien som det trots allt är effekterna som är det väsentliga även med denna filmen men den kommer ändå inte närheten av King Kong. Man har helt enkelt tagit i för mycket. Man har försökt ge apan för mycket karaktär den här gången och det blir bara fånigt! Det här är nog bara en film som vänder sig till riktiga genredårar – som jag…

6/10