Recension: Disneyklassikern - RÖJAR-RALF - 2012


Röjar-Ralf
Regi: Rich Moore
2012
Animerad

Ralf är skurken i ett Donkey Kong liknande arkadspel. Det är hans uppgift att förstöra huset som hyresgästerna bor i så att Fixar-Felix Jr. kan komma och laga allt som han fördärvat. Men han är trött på att vara den elaka som blir kastad från hustaket i slutet av varje spel, varför måste han vara den onde? Han går med i något som motsvarar Anonyma Alkoholister fast för elaka karaktärer i olika arkadspela. Han är inte ensam om att vara utstött men det går om man bara tar det ett spel i taget. Men droppen kommer. När spelet firar trettioårsjubileum är han inte ens inbjuden… Han blir riktigt förbannad och lämnar spelet för att visa att han också kan vinna en medalj, precis som Fixar-Felix Jr. gör vid varje spelomgång. Han beger sig in i andra spel för att visa vem han egentligen är…




Finns det något roligare än att se vad man har för sig bakom kulisserna i en helt annan värld? Man måste tänka sig att allt som sker i arkadmaskinerna när myntet stoppas in är verklighet. Åtminstone för de karaktärer som befinner sig inne i koden så att säga. Det har gjorts för, i Tron inte minst. Men även andra filmer ha använt sig av alternativa miljöer för att visa ett äventyr. Tänk 24-timmarsjakten till exempel, där man susar omkring inuti en människas blodomlopp eller Älskling, jag krympte barnen för all del. Här har man tagit det hela ett steg längre. Ralf befinner sig från början i en 8-bitars spel, som för många av oss är lika med en stor portion nostalgi. Han tar sig därifrån, inte olikt Tron. Skillnaden är dock att det här aldrig handlar om människor utan enbart om karaktärer i arkadspelen, även om dessa emellanåt kan riktigt mänskliga drag om egenskaper.

Eller förresten, det finns ju människor i filmen också (animerade sådana), men dessa är begränsade till arkadhallen. En kul detalj är att spelens karaktärer kan se ut från sina spel och ut i hallen. Något som blir extra påtagligt när någon sätter en ”ur funktion” lapp på spelets monitor.




Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Animerade filmer ser helt enkelt bäst ut på blu-ray, den här är inget undantag. Alla andra filmer kan få effekten av att se för bra ut, i synnerhet på en bra TV, men detta är aldrig fallet när det gäller animerad film. Det finns ingen möjlighet att det kan se ut som att det är inspelat i en studio som effekten kan bli av spelfilm. Det finns helt enkelt ingen undanflykt för att hålla tillbaka teknikens framfart när det blir så här bra! Jag var själv länge motståndare och bakåtsträvare när det gällde den nya tekniken men sent ska syndaren vakna som det heter!

Jaja, själva historien då? Det är som vanligt en ganska moraliserande sak som egentligen handlar om att hitta sig själv och att trivas med den man är, att acceptera sina egenheter helt enkelt. Således finns det sekvenser som kan få den mest hårdhudade machomannen att fukta sina ögonvrår av medlidande. Men mestadels handlar det om orgier i animation som är helt fantastiska att skåda. Den som är ute efter klassisk Disney a la, Snövit, Pinocchio eller Bambi kan se åt ett annat håll. Det här är modernare och i en helt annan klass. Jag älskar klassisk Disneyanimation men den datoranimerade stilen passar onekligen den här filmen mycket bättre. Vidare är det inte en vidare musikalisk film och det tackar vi för. Jag har väl inget emot dem heller men det har varit lite för mycket av den varan ibland. Det här är en ren och skär komedi, med lite romantik i bakgrunden. I precis lagom proportioner för att skapa en riktigt underhållande tecknad, eller animerad, film!

8/10






Bilder: © Disney

31:e maj i filmhistorien (2)

Ni undrar kanske varför jag missar en massa saker i de här inläggen? Det beror helt enkelt på att min databas när det gäller händelser knutna till specifika dagar är under uppbyggnad. Tips om händelser mottages därför mer än gärna!

Clint Eastwood fyller 82 år i dag! Grattis!


31:e maj i filmhistorien


Idag skulle Nils Poppe ha blivit 105 år!