They Wait - 2007 - En stabil spökhistoria


They Wait
Regi: Ernie Barbarash
2007
Horror

I samband med en begravning beger sig Sarah (Jamie King) och Jason (Terry Chen) tillsammans med sonen Sam (Regan Oey) till Chinatown för att närvara. De trodde att de visste vem Jason farbror egentligen var men nu börjar en efter en obehaglig sanning uppenbara sig. Det är dessutom den hungriga spökmånaden och enligt folktron den tid på året som de oroliga och disharmoniska andarna har chansen att påverka vanligt folks liv. Och framförallt om man äger förmågan att se dessa plågade själar, en förmåga som både Sarah och hennes son besitter. Plötsligt blir sonen sjuk och ingen läkare kan förstå vad han lider av, Sarah är dock övertygad om att hans själ är besatt av en ond ande som måste drivas ut. Tiden är dock knapp och hon har bara fram till soluppgången på sig att övertyga sin omgivning om att hon har rätt…

Nu är det här förvisso ingen asiatisk film utan är producerad i Kanada, men majoriteten av skådespelarna är asiatiska och den grundar sig helt klart i asiatisk vidskeplighet. Att se vi västerlänningar kanske drar hela, eller åtminstone stora delar av Asien även en och samma kam är en annan sak. Jag kans inte påstå att jag själv kan separera de olika sägnerna och myterna från varandra, men visst påminner de här kinesiska mysterierna en hel del om vad man kan stöta på i några av de mest kända japanska spökfilmerna!
                                          
Lyckligtvis har man ändrat på några saker i alla fall, det är inte frågan om att hitta ett barn vars kvarlevor gömts någonstans a la Ringu eller Dark Water utan snarare om det motsatta, det är ett barn som blir besatt av en vuxen ande istället. Dramaturgin känns dock igen och om man sett några spökfilmer av det slaget lär man inte blir speciellt överraskad av den här. Fast det är faktiskt ett mycket bra utfört hantverk och jag måste erkänna att jag faktiskt hoppade i stolen vid några tillfällen. Man har också varit medveten om några av klichéerna och utnyttjat dem till sin fördel. Man förväntar sig kanske inte det alla gånger och det är en fröjd att se. Att bli förd bakom ljuset och lurad av en film är ett ganska högt betyg så det är ju trevligt.

Jag tycker också att den fungerar mycket bra skådespelarmässigt och den blir heller inte så rörig och oförklarlig som många av de asiatiska filmerna tenderar att bli, framförallt när det börjar närma sig slutet och själva upplösningen ska till att avslöjas. Här görs det istället med finess och även om man inte blir direkt förvånad över hur allt hänger ihop försöker man heller inte göra mer av det än vad man klarar av. Effekter och liknande fungerar mycket bra och det finns faktiskt ingenting att klaga på i det avseendet.

Ett speciellt hedersomnämnande måste också ges till den unge Regan Oey som spelar paret son Sam. Jag tycker han imponerar stort för sin unga ålder och förresten så medverkar också Michael Biehn för dem som är intresserade. Håll dock inte andan för så där rysligt mycket kameratid får han då rakt inte. Hans karaktär är ju i och för sig inte speciellt viktig heller så det är bra med den saken.

En stabil spökhistoria, varken mer eller mindre!

Them! - 1954 - Muterade jättemyror


En mycket gammal recension...

Them!
Regi: Gordon Douglas
1954
Horror

En liten flicka hittas irrande i öknen, hon ser ut att ha upplevt något traumatiskt och talar inte. Polisen hittar strax därefter en söndersliten husvagn och börja under söka saken.  De hittar ett märkligt avtryck på marken och efter att ett antal människor försvunnit eller dött, slår polisen Ben Petersen (James Whitmore) och FBI agenten Robert Graham (James Arness) sina kloka huvuden ihop. Eftersom de inte vet vad det är för ett konstigt avtryck skickar de det till jordbruksdepartementet för identifiering. När Dr. Harold Medford (Edmund Gwenn) och hans dotter Dr. Patricia Medford (Joan Weldon) kommer till platsen har de redan en teori men är hemlighetsfulla. Efter ytterligare efterforskningar står det dock klart att det rör sig om muterade jättemyror.

En av de riktiga höjdarna inom monsterfilm, myrorna är riktigt sköna och även om de naturligtvis inte håller dagens standard, så blev filmen faktiskt nominerad till en Oscar för bästa specialeffekter när den kom. Storyn är riktigt tidstypisk och väldigt underhållande än idag. Myror som har muterats till jättelika monster efter att ha blivit utsatta för radioaktivitet, kan det bli bättre? En riktigt klassisk monsterfilm!

Stämningen, som är väldigt viktigt i den här typen av film, hålls på topp hela tiden och det är faktiskt t.o.m lite spännande emellanåt. Detta är något som uppstår redan från början av filmen när de hittar den lilla flickan. En av de absolut bästa prestationerna i filmen är förresten när flickan chockas för att minnas vad som hänt. Hon skriker bara ett enda ord om och om igen: Them! Them! THEM!