Ombyte av Tåg – 1943 – En film av Hasse Ekman



Regi: Hasse Ekman
Drama

Jag ska vara fullständigt ärlig! Hade det inte varit för Studio S Entertainment hade vi kännedom om Hasse Ekmans filmer varit mycket lite. Visserligen tror jag att jag såg några av dem som matinéer när jag var barn men jag som knappt kan komma ihåg vad jag åt till lunch har förstås väldigt begränsade minnen av dem. Men Studio S Entertainment har gjort några av dem tillgängliga på DVD. Kvaliteten är alldeles utmärkt och filmerna är bra mycket bättre än vad jag, med mina förutfattade meningar, trodde. Faktiskt så bra att jag vill se dem allihop!

Den här berättas i imperfektum. Mycket av den gör det i alla fall eftersom de två huvudpersonerna, som har ett förflutet tillsammans, möts på en tågstation. Eftersom de ska på olika håll, men först om några timmar, får de tid på sig att umgås för en natt. De minns tillsammans vilken underbar tid de hade tillsammans och hur de nästan gifte sig. Hur hennes kärlek till teatern kom dem emellan och hur det tog slut mellan dem. Hon träffade istället en teaterstjärna som var van vid att få som han ville – och han ville ha henne.



Filmens stora juvel är Georg Rydeberg som gör en helt fantastisk insats som den självgode teaterstjärnan. De unga tu som träffas och som sedan träffas alla de där åren senare på tågstationen spelas om Hasse Ekman själv och Sonja Wigert. Det är inget fel på dem men hade filmen varit gjord idag hade man kanske tänkt på att de borde ha åldrats en smula när de åter stöter på varandra. Idag hade förstås också dialogen låtit annorlunda. Det är egentligen det enda man kan säga mot de här filmernas ålder – att man hade en annan syn på språket och på dialogen. Idag låter det lite styltigt men på den tiden användes teaterspråket även inom filmen i stor utsträckning. Det är också en film som spelades in långt före kvinnans frigörelse och könsrollerna såg lite annorlunda ut. Men jag skulle vilja påstå att Hasse Ekman var lite före sin tid där.

I förtexterna rubriceras filmen som en allvarlig komedi och det är faktiskt inte en så dum beskrivning. Det är nämligen inte en film som är särskilt rolig. Den är heller inte tragisk i ordets rätta bemärkelse, knappt ens tragikomisk. Det är ett allvarsamt ämne som berör, i synnerhet eftersom hon också lider av en obotlig sjukdom och sannolikt inte har långt kvar att leva. Man skulle kunna se det sentimentalt men ur en positiv synvinkel. Det är inte vad man förlorar utan vad man får som är det väsentliga.

Hade jag sett den här filmen i min ungdom skulle jag nog avfärdat som att det inte hände något i den. Men med historien på min sida har jag lärt mig att hitta andra behållningar av filmer. Det är inte alltid vad som händer eller inte händer som är det primära. Här är det till exempel frågan om ett alldeles utmärkt yrkeshantverk!

8/10