Själanöd – 2014 – Se den inte med svärmor!


Ibland ska man ge filmer lite mer chans än att avfärda dem direkt. Så mycket har Själanöd lärt mig! Hade jag följt min första instinkt hade det inte blivit en långvarig bekantskap men det dröjer faktiskt inte så länge innan jag inser att mina förutfattade meningar är helt felaktiga. Jag baserar förstås dessa på det initiala skådespeleriet, något som i och för sig håller i sig filmen igenom, men manuset… Jag älskar det skruvade manuset!





Jag har aldrig sett nåt liknande! Och då vill jag ändå påstå att jag har sett min beskärda del av udda och obskyr film. Man skulle kunna säga att upplevelsen är som en korsning av Slaughtered Vomit Dolls och Jörg Buttgereits Schramm. En film jag inte riktigt är så förtjust i och en jag fullkomligt älskar! Själanöd väjer för den brutala sanningen och när slutet nalkas är det faktiskt nästan så man ryggar tillbaka av det nakna våldet! Jag tror inte någon som väljer att se denna kommer att se slutet komma med sådan kraft som det faktiskt gör.

Det handlar om ångest och knark men det är gjort på ett smart sätt. Man kan verkligen inte säga att brukandet av substanser, legala eller illegala, glorifieras. Detta är den skitigaste verklighet du kan tänka dig. Knarket drar ner dig och får dig att hamna helt under isen. Faktum är att jag också får lite vibbar av AugustUnderground när jag ser den. Inte för att kameraföringen skulle vara i närheten av lika förvirrad som den är i August Underground.





Det mest slitna uttrycket jag har, nämligen att det inte är en film för alla, känns allestädes närvarande men aldrig mer än i slutet. Det här är en film du inte ska se med din svärmor! Stå ut med det undermåliga skådespeleriet och du kommer att få din belöning!

8/10



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar