HUNDRAÅRINGEN som klev ut genom ett fönster och försvann – 2013


1994, alltså för ganska precis 20 år sedan kom filmen Forrest Gump. Alla verkade älska den och den belönades 6 Oscarsstatyetter. Bland annat fick Tom Hanks en för bästa huvudroll. Med risk för att klassas som ignorant förstod jag aldrig riktigt varför. Tom Hanks var inte helt trovärdig i rollen som den något efterblivne Forrest Gump. Själva historien var allt för otrolig för att vara realistisk, och då menar jag förstås realistisk i filmens eget universum. Han tycks ha varit med om allt och historien är full av kända män som på ett eller annat sätt har färgats av denna man.




Varför skriver jag nu det här som inledning till en svensk film gjord 20 år senare? Jo, de är helt enkelt väldigt lika till sitt upplägg. Båda bygger förstås på en litterär förlaga så vi ska inte klandra filmmakarna Robert Zemeckis och Felix Herngren. Huruvida Jonas Jonasson som har skrivit hundraåringen har sneglat på Winstons Grooms bok vet jag inte och tänker heller inte spekulera vidare i det.

Hur som helst tar filmen sin början med att Allan Karlsson fyller hundra år. En anmärkningsvärd ålder tycker man på ålderdomshemmet. Man har skaffat sig en extra stor marsipantårta för tillfället. TV är där och man planerar att göra en stor sak av det hela. Allan är däremot inte lika intresserad av att firas. Han vill ut och smaka på livet igen, han rymmer genom ett öppet fönster och så tar vår berättelse sin början. Den ena händelsen leder till en annan och snart är Allan på väg med buss så långt som hans växelpengar tar honom. Med sig har han en väska som inte är hans och som visar sig innehålla en stor summa pengar. Självklart vill de gangsters som blivit av med väskan ha den tillbaka men slumpen vill annorlunda. Samtidigt får vi följa delar av Allans liv, som sträcker sig hundra år tillbaka i tiden. Hur han har träffat på stora män och påverkat historien genom sina möten. Franco, Einstein och Stalin för att nämna några. Självklart med en liten tvist på det.




Ska sanningen fram så var jag lite skeptisk mot Robert Gustavsson i huvudrollen. Jag tillhör inte dem som är jätteimponerad av allt han har gjort. På ren svenska tycker jag att han är rätt så överskattad som komiker. Visst kan han vara rolig ibland men jag tycker nog att han som regel tar sig själv på lite för stort allvar. Att han i filmen ska vara hundra år gammal innebär förstås en hel del sminkeffekter. Tydligen så spenderade han ackumulerat under filminspelningen 3 veckor i sminket. Det låter i alla fall mycket!

Han gör också rollen som sig själv som yngre, alltså Allan Karlsson i olika åldrar. Och faktum är att trots min initiala skepsis så glömde jag nästan bort att det var Robert Gustafsson i rollen. Han gick i in den så mycket att han blev Allan Gustavsson. Visserligen var han dold under allt sminket men inte så mycket så att man skulle kunna ta fel på att det inte var han. Det behövdes inte mer än ett kort ögonblick, eller att se på filmens omslag egentligen.




Här gör han det som Tom Hanks inte förmådde i Forrest Gump, han gör filmen trovärdig och lyfter filmen till en helt ny nivå. Naturligtvis har de övriga skådespelarna sitt med saken att göra. Några av dem har riktigt stora roller med annan andra nästan bara är med på statistnivå. Statister med repliker kan man säga. Och förresten så handlar det ofta om amatörer. Felix gillar tydligen att jobba med amatörer. Med tanke på resultatet kan man förstås dra slutsatsen att det antingen är väldigt duktiga amatörer eller att Felix Herngren är en ypperligt begåvad regissör som har god hans med amatörer. Förmodligen handlar det om båda delar. Medverkar gör bland andra Iwar Wiklander, David Wiberg, Jens Hultén och Mia Skäringer.

8/10

Bilder: © Buena Vista © Nice FLX Pictures

Ta förresten chansen och vinn filmen här!