Under Gottsunda – 2014 – en mycket filosofisk betraktelse


Jag som mest skriver om genrefilm är mest van vid linjärt utvecklande storylines. Det är något som den här filmen inte har! Det är istället en löst sammansatt betraktelse av vardagen för de ungdomar filmen centrerar sig kring. Eller så är den inte särskilt löst sammansatt. Vid första anblicken är det så men när man ser lite djupare på det finns det definitivt en väl sammanhållen historia.

Den har förstås en fragmenterad form men innehållet har ändå ett intimt samband. Vidare är det en mycket filosofisk betraktelse som för mig har en dokumentär form. Det känns väldigt autentiskt. Det handlar mycket om människor med invandrarbakgrund och den verklighet de lever i. Man kan väl säga att den världen är ganska fjärren från min egen verklighet. Jag funderar inte över vad som händer i mitt hemland andra sidan jordklotet, om jag blir en bättre man om jag genomgår sträng militärutbildning och så vidare. Jag har inget behov av att kämpa för min ”sak” med våld.






De som härstammar från krigsdrabbade områden har en annan syn på världen. Det är inget konstigt egentligen och det är heller inget vi ska försöka ta ifrån dem. Det är bra att den här filmen och andra som den finns. Vi behöver belysa just den här problematiken!

Däremot är det här inte en särskilt underhållande film. Inte för mig i alla fall. Jag blir rastlös och stressad. Det kanske är det som är poängen? Att man ska stanna upp och fundera över tillvaron. Det är definitivt en av hörnstenarna i upplevelsen. Men eftersom jag numera sätter betyg måste jag försöka balansera mot underhållningsvärdet.

5/10